Kritik

Jag tror jag har kommit till någon slags epok i mitt liv då jag ser kritiskt på allt. Jag funderar hur tänker en kapitalist, vad vill en vegan med världen, hur miljömedveten kan man vara, varför säger man så? Även om orden kommer från en person jag älskar eller gillar/ inte riktigt gillar så vill jag veta de bakomliggande tankarna varför. Mitt huvudord, som huvudpersonen ur en film, fast ett ord... är ordet Varför?

Varför ska folk bete sig som de gör, och alltid bete sig som man är uppfostrad till. Kan man inte bara släppa loss och känna efter, Nej det kan vi inte, för vi har inte riktigt lärt oss det ens, Vi tror vi är fria och kan få det som man behagar men det är en inbillning. Jag säger att jag vill behöver en break från jobbet, så då åker jag utomlands, det löser mina problem. Jag måste ha ett rum, eller ett hus med alla dessa saker man måste ha, annars är man utelämnad.

Jag vet inte, orden skölj genom min skalle när jag väl släpper på alla mina tankeflöden. En sak jag reagerade på härom veckan var att en lärare sa under lektionstid "hur många här brukar filosofera?" Jag var den enda som svarade ja. Jag antar att det fanns några iallafall som gör det men inte vågade svara, men min reaktion var att jag det var en självklarhet att man filosoferar, det har jag gjort sen jag började tänka i mina barnår. Men uppfostrar man verkligen sina barn som fritänkande individer? Nej, när barnen lämnar husen efter studenten har de redan fått en uppfattning, och det har förts över från föräldrarna. Skolan är också en del av det hela. Inte ens jag själv är helt fritänkande. Mina idéer kommer mycket från min pappas tänkande och tillhör kritikertänkandet. Eller skulle jag tänka såhär även om mina föräldrar inte skulle funnits i mitt liv?

Hoppas ni blev riktigt förvirrade och kluvna, för det är det jag vill, det man inte vet måste man tänka själv.