Ja det var lite så jag kände mig när jag gled med med ostabil balans nedför backarna i Sälen. Jag hade hela tiden en skräckblandad förtjusning över att åka i de svarta backarna men ju mer jag åkte tränade jag upp mig hur man skulle göra.
Sista åket satt som en smäck nästan, och kul var de!
Många i min klass ha fått hört att jag kört på min lillebror, och det är helt sant! Jag, Jonathan och Eddie (Min systers pojkvän) hade åkte flera mil för att komma till ett berg som heter "Hundfjället" men vid första åket på onsdagsmorgonen råkade jag veja in i småhopps som man egentligen skulle hoppa i. Men jag fick panik och släppte kontrollen och körde på min bror som just då hade ställt in sig på hoppet rakt framför han. Olyckligtvis kom jag från ingenstans och pucklade rakt in i han. Jonathan flög och istället slog axeln i hoppet.... (Bra start på dagen tänkte jag)..när vi stod och väntade utanför akuten lite senare.
Efteråt var Jonathan jättesur på mig för han inte fick åka mer, men jag drog iväg själv med Eddie och åkte lite i Lindvallen.
KRAM
haha!!! btw jag har också varit vid "hundfjället" när jag var liten:)
SvaraRadera